Läser ännu en förtjust hyllningsartikel i DN om inflyttande holländare!
Holländarna skapar arbetstillfällen och egna företag i form av "älgfarm", "kiosk" och "konstmuseum" i de småländska skogarna.
Byt ut "holländare" mot "irakier" och fundera på vad ni tror om det lukrativa i "älgfarm".
Byt ut "småland" mot "södertälje" och fundera på mängden positiva artiklar ni läst i ämnet.
Saturday 10 April 2010
Monday 5 April 2010
Ett försäkringssystem för alla, finansierat av alla. Eller ett system där var och en tar de försäkringar den vill och skatterna är lägre?
Under lång tid har vi kunnat se hur det fungerar med ett system byggt på privata försäkringar. De bygger på
a) kunskap: individerna måste ha tillräcklig kunskap för att kunna värdera vilka försäkringar som är värda att ta, vilka luckor de innehåller, vilka som bör prioriteras.
b) pengar: individerna måste ha tillräckligt mycket pengar för att kunna betala försäkringspremierna kontinuerligt, och ändå ha råd med mat och husrum.
c) ett noggrant reglerat statligt kontrollssystem som tillser att vårdapparat och försäkringsbolag verkligen uppfyller rimliga behov.
Det som fallerat i USA , och idag faktiskt lett till en viss förändring, är att många ställts utanför systemet, då de pga t ex arbetslöshet inte kunnat betala sina försäkringar och inte heller haft någon försäkring genom arbetsgivaren.
Sjukvårdens kostnader har eskalerat ohämmat då onödiga undersökningar , som helkroppsdatortomografi "förebyggande" (med en stråldos som snarare ökar framtida behov av cancervård) blivit ett lockbete för att få folk att teckna försäkringar.
Den som är sjuk och behöver vård har kunnat utnyttja sin försäkring, men ofta bara till en viss gräns. Möjligheten att sedan teckna en ny försäkring till rimlig kostnad är liten. Således har den som insjuknat i diabetes kunnat bli utan försäkringsskydd för framtida insjuknanden.
Ett väl beskrivet exempel på svårigheten med privata försäkringar har "Spenatmamman" publicerat på sin blogg.
Varför skulle det då vara bättre med ett gemensamt statligt försäkringssystem?
Jag ser många fördelar:
- det kommer alla till del, både den väl förberedde, väl utbildade med ekonomiska resurser, och den som varken har utbildning eller sparkapital, får den vård de behöver. Den som blir sjuk får vård även om den drabbas av ytterligare sjukdom.
Att den som är sjuk får vård ökar tryggheten i samhället, OCH förbättrar samhällsekonomin! Den som blir frisk kan arbeta, försörja sig själv och betala skatt till det gemensammas bästa.
- det minskar incitamenten för dyra, onödiga undersökningar och behandlingar.
Kan man tjäna pengar på datortomografiundersökningar och meniskoperationer, så finns det risk för att de utförs i större utsträckning. Båda innebär risker för patienten och att den som beslutar om dessa behandlingar, inte kan tjäna extra pengar på dem, minskar risken för att de utförs när de skulle kunna skada mer än lindra.
Anna Hillerberg, riksdagskandidat för Feministiskt initiativ
a) kunskap: individerna måste ha tillräcklig kunskap för att kunna värdera vilka försäkringar som är värda att ta, vilka luckor de innehåller, vilka som bör prioriteras.
b) pengar: individerna måste ha tillräckligt mycket pengar för att kunna betala försäkringspremierna kontinuerligt, och ändå ha råd med mat och husrum.
c) ett noggrant reglerat statligt kontrollssystem som tillser att vårdapparat och försäkringsbolag verkligen uppfyller rimliga behov.
Det som fallerat i USA , och idag faktiskt lett till en viss förändring, är att många ställts utanför systemet, då de pga t ex arbetslöshet inte kunnat betala sina försäkringar och inte heller haft någon försäkring genom arbetsgivaren.
Sjukvårdens kostnader har eskalerat ohämmat då onödiga undersökningar , som helkroppsdatortomografi "förebyggande" (med en stråldos som snarare ökar framtida behov av cancervård) blivit ett lockbete för att få folk att teckna försäkringar.
Den som är sjuk och behöver vård har kunnat utnyttja sin försäkring, men ofta bara till en viss gräns. Möjligheten att sedan teckna en ny försäkring till rimlig kostnad är liten. Således har den som insjuknat i diabetes kunnat bli utan försäkringsskydd för framtida insjuknanden.
Ett väl beskrivet exempel på svårigheten med privata försäkringar har "Spenatmamman" publicerat på sin blogg.
Varför skulle det då vara bättre med ett gemensamt statligt försäkringssystem?
Jag ser många fördelar:
- det kommer alla till del, både den väl förberedde, väl utbildade med ekonomiska resurser, och den som varken har utbildning eller sparkapital, får den vård de behöver. Den som blir sjuk får vård även om den drabbas av ytterligare sjukdom.
Att den som är sjuk får vård ökar tryggheten i samhället, OCH förbättrar samhällsekonomin! Den som blir frisk kan arbeta, försörja sig själv och betala skatt till det gemensammas bästa.
- det minskar incitamenten för dyra, onödiga undersökningar och behandlingar.
Kan man tjäna pengar på datortomografiundersökningar och meniskoperationer, så finns det risk för att de utförs i större utsträckning. Båda innebär risker för patienten och att den som beslutar om dessa behandlingar, inte kan tjäna extra pengar på dem, minskar risken för att de utförs när de skulle kunna skada mer än lindra.
Anna Hillerberg, riksdagskandidat för Feministiskt initiativ
Ska man satsa på psykiatrisk vård och ökad tillgång på t ex skolsköterskor för ungdomar?
Hanne Kjöller skriver i DN 24 mars om psykisk ohälsa bland unga.
Hon uppfattar att siffrorna kan vara överdrivna och menar att det beror på att man tolkar den normala tonårskrisen som psykisk sjukdom.
Sanningen är att sedan sekelskiftet ser man en fördubbling av självmord bland unga kvinnor. Statistik visar på kraftig ökning av självmord bland unga män med invandrarbakgrund. Självmord är vanligast i kommuner med socioekonomiska problem.
Andra allvarliga symptom på psykisk ohälsa, som självskadebeteende, ätstörningar och självmordsförsök har också blivit allt vanligare bland ungdomar de sista tio åren.
Det är tydliga siffror. Vi som arbetar med ungdomar ser också alla individer i statistiken; fler som söker hjälp, fler med tung problematik.
Kan ungdomar få hjälp tidigt förbättras prognosen betydligt.
Det är inte bara mänskligt och ekonomiskt försvarbart att hjälpa unga människor till ett friskt liv i arbete, det minskar också belastningen på psykiatri och skola när dagens ungdomar så småningom bildar familj.
Anna Hillerberg, riksdagskandidat för Feministiskt initiativ
Hon uppfattar att siffrorna kan vara överdrivna och menar att det beror på att man tolkar den normala tonårskrisen som psykisk sjukdom.
Sanningen är att sedan sekelskiftet ser man en fördubbling av självmord bland unga kvinnor. Statistik visar på kraftig ökning av självmord bland unga män med invandrarbakgrund. Självmord är vanligast i kommuner med socioekonomiska problem.
Andra allvarliga symptom på psykisk ohälsa, som självskadebeteende, ätstörningar och självmordsförsök har också blivit allt vanligare bland ungdomar de sista tio åren.
Det är tydliga siffror. Vi som arbetar med ungdomar ser också alla individer i statistiken; fler som söker hjälp, fler med tung problematik.
Kan ungdomar få hjälp tidigt förbättras prognosen betydligt.
Det är inte bara mänskligt och ekonomiskt försvarbart att hjälpa unga människor till ett friskt liv i arbete, det minskar också belastningen på psykiatri och skola när dagens ungdomar så småningom bildar familj.
Anna Hillerberg, riksdagskandidat för Feministiskt initiativ
Subscribe to:
Posts (Atom)